Amerikansk riskpedagogik påverkar drogbeteende


Av Jonas Hartelius
SNPF Nummer 1, 2005

Försvarsmakten har infört en ny utbildningsmodell för att påverka anställdas och värnpliktigas medvetande om risker med alkohol och andra droger. Modellen öppnar nya vägar till en dialog om verkliga och upplevda risker.

Dialog om risker i samband med drogintag är den grundläggande tanken bakom den nya s.k. livsstilsriskreduktions-modellen. Denna har utvecklats av Prevention Research Institute i USA. Den kallas ”Prime for life” (PFL). Uttrycket är avsiktligt dubbeltydigt: det kan betyda både ”ladda för livet” och ”det bästa för livet”.

I Sverige introducerades PFL 1998 av Anna Sjöström, droginformatör vid Försvarsmakten. Hon arbetar idag som chef för den svenska grenen av PRI.

Individuell risk
PFL-modellen bygger på att varje individ har en egen, biologiskt betingad risk att utveckla t.ex. alkoholism. Risken bestäms av bl.a. det genetiska arvet och kan i denna del inte påverkas av individen. Han eller hon kan däremot påverka den praktiska risken genom att göra sina val om hur ofta (frekvens) och hur mycket (dos) han eller hon dricker. Avgörande för detta beslut är individens egen riskupplevelse. Just denna upplevelse är fokus för PFL-modellen.

Den grundläggande tanken är att varje individ påverkar sin egen verkliga risknivå genom att välja sin egen livsstil. PFL-modellen syftar till att reducera risken. S.k. riskreduktion (eng. risk reduction) handlar om att minska sannolikheten att en skada eller sjukdom skall uppstå. Arbetet får inte förväxlas med s.k. skadebegränsning (eng. harm reduction), som syftar till att lindra eller dämpa effekterna. PFL påverkar det farliga beteendet, medan skadebegränsning ofta förstärker detta genom att för en tid lindra effekterna.

PFL har till syfte att öka antalet helnyktra men också att minska det direkt riskabla drickandet.

PFL har utvecklats främst för alkoholområdet men fungerar väl även inom narkotikaområdet. Modellen syftar till att påverka livsstilen under hela livet, inte bara att avhålla ungdomar från droger.

Pedagogisk övertygandeprocess
PFL-modellen bygger på en pedagogisk övertygandeprocess, som utvecklats av canadensaren William J. McGuire. Grundregeln är att man skall möta sina åhörare där de befinner sig kunskaps- och åsiktsmässigt, få dem att förstå att man är öppen för deras uppfattning och sedan övertyga dem att förändras. Påverkan sker i fyra steg:

1. Identifiera det synsätt som Du vill ändra. Detta görs i dialog med deltagarna, som får berätta hur de ser på enskilda risker m.m.

2. Bekräfta rimligheten i synsättet som Du vill förändra. Detta handlar om att ge kvitto på att deras uppfattning är förstådd men samtidigt inte förstärka den.

3. Utmana synsättet med ny information. Här används t.ex. vetenskapliga undersökningar om risker för att visa hur riskerna verkligen ser ut.

4. Ersätt med det nya synsättet (det som i detta fall hjälper deltagaren att minska sin egen risk).

Första och andra steget kan verka innebära en låtgå-attityd. Men de behövs för att ta reda på målgruppens uppfattning och att ge dem besked om att man lyssnar. Det tredje steget kräver en mycket god kunskap om den vetenskapliga litteraturen. Och det är just på denna punkt som modellen skiljer sig från låtgåpedagogiken. Prime for life-modellen är krävande för instruktörerna. Den är sannolikt den pedagogiska modell som idag har den fylligaste grunden av vetenskapliga referenser. Alla centrala påståenden kan spåras till forskningsrapporter. Fjärde steget är en summering och ett befästande av åsiktsförändringen.

PFL kräver noggrann följsamhet mot kursplanen och god tid. Den kan inte skummas igenom utan att de bestående resultaten äventyras. Men den får i många fall också oväntade eftereffekter genom att den kan bidra till att öka riskmedvetandet som en del i en process över kanske ett år eller mer innan riskbeteendet ändras i motsvarande grad.

Intressant nog skall ingen berätta om den risknivå som han eller hon själv räknat fram. Det är en privatsak men också en viktig grund för fortsatta val. Den verkliga risken påverkas också av den sociala situationen: en alkoholkonsumtion som kan vara acceptabel på en fest kan bli förödande i trafiken.

– Instruktörerna säger inte emot någons personliga erfarenhet eller berättelse, påpekar Sjöström. I stället väcker de frågor om risker kring det som är viktigast i livet. Det kan gälla att drogandet hotar något som är viktigt. Men bland blir svaret avvisande, och då kan ingen annan

heller påverka med bara övertygande. I sådana fall måste det till en annan personlig erfarenhet för att ändra riskupplevelsen. Men de flesta deltagare förstår att det finns viktiga saker i livet som man måste skydda genom att ändra sitt drogbeteende.

Försvarsmaktens program
Prime for life har sedan sex år varit Försvarsmaktens officiella program för att förebygga alkoholproblem bland anställda och värnpliktiga. Förutvarande överbefälhavaren, generalen Johan Hederstedt, deltog personligen i en sex timmar lång introduktion i PFL. Orsaken var att han hört många av sina officerare säga att de kraftigt minskat sitt drickande sedan de gått denna kurs.

Nu går PFL bl.a. som kurs för många andra arbetsplatser och som föräldrakurs på ett Östermalmsgymnasium. Den används även inom kriminalvården för rattfyllerister. I Sverige är hittills omkring 250 instruktörer utbildade.

Respekt
– Prime for life-modellen möter deltagarna med respekt. Den börjar där de befinner sig, med deras kunskaper, attityder och funderingar, säger Sjöström.

– Att man arbetar sakligt och inte använder överdrifter skapar förutsättningar för en dialog. Det är viktigt med nyansering av riskerna, även inom narkotikainformationen. I svensk droginformation har det funnits alldeles för snabba kopplingar mellan den första haschpipan och den slutliga heroinöverdosen. Men ungdomar vet att så inte är fallet.

– En viktig del av Prime for lifearbetet handlar om att övertyga människor om att ändra beteenden som de inte ens vet om att de har. Det kan gälla deras verkliga alkoholkonsumtion och dess konsekvenser. Men det är samtidigt viktigt att inte utlösa försvarsmekanismer, då dör dialogen.

Referens
Daugherty RP, Leukefeld C (1998): Reducing the Risks for Substance Abuse – A Lifespan Approach, New York: Plenum Press.