Narkotikakontroll en fråga för internationellt samarbete


Av Jonas Hartelius
SNPF Nummer 3, 2005

Narkotikakontrollen har under de senaste 100 åren utvecklats till en viktig fråga för internationellt samarbete. Idag baseras kontrollen i nästan alla världens länder på Förenta Nationernas konventioner. De syftar till att begränsa användningen av narkotika och liknande medel till medicinska och vetenskapliga syften.

Tidigare kontrollsträvanden
Utvecklingen av en oreglerad opiumhandel med snabbt ökande opiummissbruk i Kina under 1800- talet ledde till försök omkring år 1900 att skapa ett internationellt regelverk för kontroll av narkotika. En första opiumkonvention skrevs 1912. Efter hand skrevs ytterligare konventioner för att skapa allt mer omfattande kontroll av allt fler droger. Numera baseras den internationella narkotikakontrollen på Förenta Nationernas konventioner.
Internationella narkotikakonventioner
Förenta Nationerna har idag tre narkotikakonventioner:
Allmänna narkotikakonventionen (Single Convention on Narcotic Drugs) (1961) reglerar ”klassiska” narkotika som cannabis (haschisch och marijuana), cocablad och kokain samt opiater (opium, morfin, heroin, ketobemidon m.fl. medel).
Psykotropkonventionen (Convention on Psychotropic Substances) (1971) reglerar ”nya” psykotropa medel som narkotika. De omfattar hallucinogener som LSD, THC, meskalin och psilocybin, centralstimulerande medel som amfetamin och fenmetrazin, samt barbiturater och bensodiazepiner.
Narkotikabrottskonventionen (International Convention Against Illicit Traffic in Narcotic Drugs and Psychotropic Substances) (1988) ger riktlinjer för internationellt rättsligt samarbete mot organiserad brottslighet, bl.a. hur bevis skall upptagas, misstänkta utlämnas och narkotika eller narkotikaprofiter förverkas.
Grundläggande för samtliga konventioner är att narkotika endast får användas för medicinska och vetenskapliga ändamål samt att brottslig hantering skall bekämpas. Ett anslutet land får dock införa strängare regler än vad konventionerna kräver och reglera även ytterligare ämnen som narkotika. Narkotikaförteckningarna kan därför variera något mellan olika länder.
Totalt har hittills 180 länder tillträtt (ratificerat) konventionerna.
Europeiska Unionen (EU) har genom särskilda direktiv föreskrivit att medlemsländerna skall ställa vissa droger under narkotikakontroll. Det berör bl.a. vissa syntetiska centralstimulantia, som 4-MTA.
Betydelse
Narkotikakonventionerna har stor betydelse för
1. att ställa en rad hälsofarliga och beroendeframkallande ämnen under internationell och nationell kontroll,

2. att ge en enhetlig grund åt narkotikakontrollen i de flesta länder,

3. att hindra fri handel med narkotika,

4. att skapa en juridisk bas för internationellt tull- och polissamarbete,

5. att tillhandahålla ett system för internationell rapportering om narkotikautvecklingen,

6. att erbjuda en kanal för utbyte av erfarenheter av hur olika narkotika och andra droger missbrukas, samt

7. att verka som broms mot strävandena i en del länder att skapa en fri handel med narkotika (s.k legalisering).

 

Internationellt samarbete
En rad internationella organisationer deltar i det globala samarbetet med att motverka narkotikamissbruk och narkotikabrott.
Förenta Nationerna har specialorganen International Narcotics Control Board (INCB), som har till syfte att kontrollera efterlevnaden av narkotikakonventionerna, och Office on Drugs and Crime, som bl.a. ger lagstiftnings- och utbildningsstöd.
Världshälsoorganisationen (WHO) bevakar bl.a. nya missbruksmedel och deras risker. WHO har 192 medlemsstater.
International Criminal Police Organization (ICPO, Interpol) förmedlar strategiska och operativa underrättelser om narkotikabrottslighet, samordnar större internationella polisoperationer samt ger statistik över narkotikabrottsligheten. ICPO har 182 medlemsstater.
World Customs Organisation (WCO) samordnar nationella tullmyndigheters insatser. WCO har 166 medlemsstater.
European Police Office (Europol) har till uppgift att bl.a. bekämpa terrorism och narkotikabrottlighet inom EU.
Eurojust samordnar brottsbekämpning främst på åklagarnivå inom EU.
Bland civila organisationer kan nämnas bl.a.
Drug Watch International (DWI) är en fristående organisation som arbetar för drogfrihet och mot legalisering. DWI bedriver en aktiv nyhetsbevakning och lobbying.
Europe Against Drugs (EURAD) är ett fristående nätverk av frivilliga narkotikapolitiska organisationer med syfte att främja en restriktiv narkotikapolitik.
European Cities Against Drugs (ECAD) är ett samarbetsorgan för omkring 250 städer som skrivit på den s.k. Stockholmsresolutionen mot narkotika.