Skip to main content
Artiklar

Stoppa brottsfrälset

By 2005-01-23april 27th, 2012No Comments

Av Jonas Hartelius
SNPF Nummer 4, 2005

Med en bakgrund som närpolis vill Per-Erik Lundberg i Västerås prioritera narkotikapolisens samverkan med andra myndigheter.

– Min vardag består av massor av möten, träffar och föreläsningar tillsammans med ganska mycket operativt arbete. Det säger Per-Erik Lundberg, kriminalkommissarie vid länsnarkotikaroteln i Västerås.

Kampen mot narkotika och andra droger fyller hans vardag. Förutom ett stort antal föredrag och informationsmöten om droger hinner han med att vara fritidspolitiker som ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Surahammars kommun. Han är även aktiv inom IOGT-NTO som vice ordförande i distriktet och i den lokala logen. Samverkan är hans ledord:

– Jag försöker gadda samman alla positiva krafter i kampen mot brottsligheten och narkotikan. Ganska mycket av detta handlar om s.k. situationell prevention. Det handlar om att påverka de situationer som skapar möjligheter att begå brott. I Västerås har vi haft en framgångsrik kampanj med mätbart resultat mot bilinbrott genom att lära folk att inte lämna saker i bilarna. Vi har haft information i massmedia och genom plakat på stora parkeringsplatser.

– Särskilt amfetaministerna i Västerås svarar för en stor del av tillgreppsbrotten. Men vi har även ett ökande missbruk av vitt heroin. Cannabis förekommer i åldrarna från 15 till över 50.

400 gör hälften av brotten

Lundberg använder begreppet ”brottsfrälset” när han talar om den mest brottsaktiva kärngruppen:

– Den består av omkring 400 personer, de allra flesta narkotikamissbrukare. Trots att de är bara fem procent av alla lagförda svarar de för 50 procent av brotten enligt en kriminologisk skattning. De utgör ett ”frälse” i så mening att de är i det närmaste straffimmuna för de flesta brott som de gör. Trots att vi kan ha tydliga misstankar om kanske upp emot tjugo brott kan de bindas till kanske bara ett ringa narkotikabrott, några olovliga körningar och ett lite grövre brott som föranleder häktning.

Lundberg är kritisk mot att ingen annan gör något verkningsfullt efter polisens ingripanden.

– Vi kan bara punktmarkera dem vissa tider. Och det händer inget inom kriminalvården när man kan fortsätta med missbruk inne på kåkarna. Det blir totalt meningslöst.

För att få bättre samordning har Lundberg startat ett samarbete mellan polisen, socialtjänsten och kriminalvården. Det blir genomgångar av enskilda fall, men med envägskommunikation från polisens sida. Ofta är Lundberg själv föredragande.

– Vi har anmälningsskyldighet i många fall men kan även lätta på sekretessen om det anses öka möjligheterna att hjälpa klienten till rehabilitering.

En nyhet är att socialarbetare finns på polisstationen fyra timmar i veckan för att hantera bl.a. missbruksärenden. De skall bl.a. arbeta med att öka motivationen för missbrukare att söka vård:

– Särskilt i samband med gripanden, förklarar Lundberg, – då kan missbrukarna vara tämligen omskakade.

Mera hampa men mindre rejv

Lundberg har ständigt polisögonen påkopplade. Under sensommaren, när han en kväll var ute för att rasta hunden, hittade han några hampablad på en väg. En snabb spårning i terrängen visade på en odling om 17 hektar med hampa. Den hade odlats med tillstånd från länsstyrelsen i ett annat län, dock utan att länsstyrelsen i Västerås hade fått information.

När jag intervjuar Lundberg har han just fått indikationer på att missbrukare försett sig med hampa från odlingen för att röka den. Även om materialet inte är av bästa klass går det att få en ruseffekt, har missbrukarna sagt till Lundberg. Nu skall en undersökning av allt material visa om det finns ett samband.

Under senare år Västeråspolisen lyckats städa upp den lokala rejvscenen.

– Vi hade ganska mycket rejvfester med missbruk för några år sedan. Vi intensifierade spaningen, där kriminalunderrättelsetjänsten var med redan från början. Nu har det varit dött med droger på den scenen ett tag. I stället har det kommit en del s.k. housefester på restauranger. Men där har arrangörerna varit noga med att hålla drogfritt. De ha samarbetat med polisen, så att vårt folk har kunnat få biljetter och komma in anonyma.

Under sommaren fick en grupp tillstånd att hålla ett stort s.k. lajv. Det är en blandning av drama och fest, där deltagarna klär ut sig för att spela upp en period, t.ex. medeltid. Skogsägaren och polismyndigheten hade båda lämnat tillstånd för just sådan verksamhet.

I stället blev det två och en halv dags drogande av rejvtyp. Lundberg och hans kolleger blev överraskade och fick inte fram resurser i tid för att stoppa missbruket.

– Efteråt har vi gjort upp handlingsplaner för liknande situationer så att vi kan ingripa direkt. Och jag skulle inte dra mig för att fälla några träd för att stoppa tillträdet till en sådan fest om droger förekommer. Det skulle hindra biltrafik, och människor i den här gruppen är inte beredda att gå särskilt långt.

Implementering genom småprat

En stor del av Lundbergs tid går åt till att informera andra. Det gäller allt från lägesorienteringar för kommunpolitiker till droginformation för elever.

– Nu har vetenskapen visat att det kanske inte har så stor effekt att informera skolelever om narkotika. Därför prioriterar jag hellre lärare, föräldrar och ungdomsledare. Men som gammal närpolis har jag svårt att säga nej då någon ber mig komma till en skola för att prata om narkotika.

– Jag brukar kalla min arbets- och ledningsmetod för ”implementering genom småprat”. Det innebär att jag är med i alla möjliga sammanhang och pratar utan att använda särskilt stora ord.

Som tidigare närpolis har Lundberg upplevt närpolisreformens alla sidor. Han är kritisk till att man gjorde en arbetsmetod med problemorienterat arbete och polisverksamhet nära medborgarna till en organisationsform. Man skulle göra om alla poliser till närpoliser. Det blev en organisationsform att ha poliser utspridda på många ställen. Samtidigt kan man arbeta med problemorienterat arbete i all polisverksamhet oavsett organisationsform.

Lika kritisk är han till att Rikspolisstyrelsen nyligen avskaffat de regionala kontaktmännen i narkotikafrågan. De gav unika kunskaper och kontakter.

– Beslutet verkar fattat över en natt. Men jag fortsätter att arbeta på samma sätt, trots att nätverket är avskaffat.