Skip to main content
Seminarier

HOPE – Hawaii’s Opportunity Probation with Enforcement

By 2009-11-17maj 7th, 2012No Comments
Kerstin Käll och Steven S. Alm

Kerstin Käll och Steven S. Alm

– ett program för kriminalvård i frihet som lett till en dramatisk minskning av drogmissbruk och återfall i brott, med domare Steven S Alm som utvecklade programmet.

Tisdagen den 17 november 2009 kl. 09.00 – 12.00
Lokal: Svenska Läkaresällskapet, Klara Östra Kyrkogata 10, Stockholm

”HOPE, a new program that has been implemented in Honolulu, successfully links the criminal justice system to substance abuse treatment when needed. This program has the potential to command strong bipartisan support and substantially extend the reach of drug courts. HOPE holds the promise of significantly reducing the demand for illegal drugs, crime, and prison populations across the US.”

Robert L. DuPont, M.D.

Program

09.00 Kerstin Käll, M.D. PhD, Svenska Carnegie Institutet
Inledning

09.15 Honorable Steven S. Alm, Honolulu
Hope – Hawaii’s Opportunity Probation with Enforcement

10.30 Kaffe / te

11.00 Diskussion och frågor

12.00 Avslutning

 

43:e Carnegieseminariet:

Ny amerikansk frivård minskar återfall för narkotikamissbrukare

Domaren Steven S. Alm från Hawaii var huvudtalare vid ett Carnegie-seminarium den 17 november om erfarenheter av frivårdsprogrammet HOPE på Hawaii. Seminariet arrangerades av Svenska Carnegie Institutet i samarbete med Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle.

I oktober 2004 införde domaren Steven S. Alm nya rutiner för hantering av villkorligt dömda som misskött sin situation genom att exempelvis missa avtalade tider med sin övervakare eller missbruka narkotika. Tidigare var rutinen att klienterna då anmäldes av frivården till domstolen med hemställan att deras villkorliga dom skulle upphävas och klienterna skickas i fängelse. Nu skulle i stället villkoren modifieras med högre grad av kontroll, utökade drogtester och snabbare ingripanden med korta frihetsberövanden. Det nya programmet fick namnet HOPE (”Hawaii’s Opportunity Probation with Enforcement”, närmast att översätta med ”Hawaiis program för möjlig villkorlig dom samt verkställighet”; förkortningen betyder ”hopp”). En rutin utformades så att klienterna snabbare skulle komma till domstol (senast tredje förhandlingsdagen). De fick välja mellan att medge sina överträdelser, t.ex. återfall i missbruk, och avtjäna ett par dagars tid i häkte eller att gå till en formell förhandling om återkallande av den villkorliga domen. Ytterst få valde den formella vägen.

I HOPE-programmet infördes ett system med obligatorisk rapportering via telefon, slumpvisa drogtester och korta frihetsberövanden för överträdelser. Programmet utformades så att det skulle vara enkelt att följa för klienter med avlönad anställning, eftersom en sådan minskar risken för återfall. Därför kunde drogtester utföras redan tidigt på morgonen – innan klienterna gick till jobbet. Klienter som överträdde reglerna fick lindrigare påföljd ifall de självmant anmälde sig direkt efter att ha kommit till insikt om sin situation. Genom att ingripandet kom direkt efter överträdelsen fick det bättre verkan på deras missbruk och kriminalitet. Egna utvärderingar visade narkotikamissbruket gick ned med 86 procent och andelen missade möten med frivården med samma tal bland HOPE:s klienter. En randomiserad undersökning av oberoende forskare visade att systemet gav mer än 50 procents reduktion av missbruk och överträdelser.

HOPE-programmet krävde inga nya lagar, bara en annan tillämpning. Det har nyligen utökats till att omfatta 1 500 klienter på Hawaii. Nu ligger ett förslag inför USA:s kongress om att finansiera liknande program på 20 platser. På en fråga om vilken teori som låg bakom programmets modell för påverkan av beteenden svarade Alm: ”sunt förnuft”. Han jämförde med barnuppfostran: om en insats skall ha verkan måste den komma direkt på beteendet, annars förstår inte barnet. HOPE-programmets snabba omloppstider gör att åtgärden kommer inom det ”fönster” som öppnats av en händelse som återfall i missbruk.

På Hawaii är metamfetamin (”Speed”) det allvarligaste narkotikaproblemet. På en direkt fråga noterade dock Alm att HOPE-programmet fungerar lika bra även för t.ex. heroinmissbrukare. Alm lyfte fram HOPE-programmet som ett lyckat exempel på ”efterfrågereduktion” för att få bort den ekonomiska grunden för den organiserade narkotikabrottslighetens stora profiter.

Inför framtiden varnade Alm att det svåraste narkotikaproblemet håller på att bli missbruk av läkarförskrivna ”legala” narkotika.

Jonas Hartelius