Av Jonas Hartelius
SNPF Nummer 1, 2004
Opium är och förblir den klassiska narkotikan. Opium har format de grundläggande föreställningarna om narkotika och tvingat fram internationell narkotikakontroll. Opium missbrukas fortfarande i Asien.
Begreppet ”narkotika” kommer från det grekiska ordet ”narke”, som betyder sömn. Narkotika betecknade från början sömngivande medel, som opium och heroin, men kom efter hand omfatta även t.ex. centralstimulantia. Bland narkotika intar opium en särställning som det mest omskrivna och längst missbrukade medlet.
Opium är torkad växtsaft från opiumvallmo (Papaver somniferum L.). Det grekiska ordet ”opos” betyder ”saft”. Opium är således växtsaften framför andra. Opium innehåller omkring tio procent morfin. Detta ämne, som är smärtstillande och sömngivande, isolerades 1803 av tysken Sertürner, som gav det namn efter den romerske sömnguden Morpheus.
Opiumodling är en viktig näring i bl.a. Afghanistan. Medlet används som råvara för produktion av heroin. Opiummissbruk förekommer idag i stora delar av Asien och i etniska grupper i bl.a. Västeuropa. När människan upptäckte opiets smärtstillande och rusgivande verkningar är inte känt. Persien (dagens Iran) skall enligt den arabiske historikern Ferishta hållas som ”vallmons fädernesland”.
Tatarerna införde opium till Kina när de översteg kinesiska muren 1644. Kolonialmakternas ohämmade import av opium till Kina under 1800-talet skapade ett mycket om-fattande missbruk. Den opiumrökande kinesen liggande i halvdvala blev sinnebilden för främmande makters förslavande av det kinesiska folket.
Opiummissbruket i Kina gav starka impulser till 1900-talets internationella narkotikakontroll. År 1909 samlades diplomater i Shanghai för att skapa ett internationellt regelverk. Ur deras arbete kom 1912 den första internationella opiumkonventionen.
Homeros omtalar i Odyssén (troligen diktad ca 1 000 år f. Kr.) den märkliga drogen nepenthes, som bjöds fram av Zevs’ dotter Helena. Drogen ”dödade smärta och harm och bringade glömska”, vilket fortfarande är dess viktigaste effekter.
Opium kallades på Homeros tid för nepenthes. Bland forskarna förekom länge en laddad diskussion om vilket medel som kunde tänkas bakom beteckningen ”nepenthes”. Den tyste farmakologen Lewin visade i början av 1900-talet att detta endast kunde ha varit opium.
Opium är den klassiska narkotikan när man diskuterar olika effekter som beroende, tolerans och abstinens. Det har under årtusenden varit ett av de viktigaste läkemedlen. Länge har medlet använts som universalmedicin mot bl.a. smärta eller lös mage. Än idag framstår det som alla rusmedels moder.
Referenser
Homeros: Odyssén, övers. Hugo Bergstedt, Bonniers, 1926.
Lewin: Phantastica, 1931, reprinted: Routledge and Kegan Paul, 1964.
Sandahl: Om opium samt andra smärtstillande och sömngifvande medel ur växtriket, Klemmings Antiquariat, 1873.