Tomas Hallberg

Av Jonas Hartelius
SNPF Nummer 3, 2005
Från Sergels Torg över S:t Petersburg till Stadshuset. För den vittbereste europaexperten Tomas Hallberg är narkotikaproblemet alltid ett lokalt problem.
Tomas Hallberg kom snabbt in i narkotikapolisarbete. Född 1961 blev han polis 1983 och hamnade 1987 som polisassistent i gatulangningsgruppen i Stockholm City. Gruppen utvecklade en rad nya spaningsmetoder, bl.a. så att man genom ögonkontakt kunde hålla ihop en hel svärm av spanare kring en misstänkt langare. Det var långt före mobiltelefonerna.
Gatulangningsgruppens arbetssätt med fokus på den enskilda missbrukaren och småhandeln lever kvar idag inom Stockholmspolisen, bl.a. hos ungdomssektionen (tidigare ravekommissionen) och Plattangruppen. ”Plattan” är missbrukarslang för Sergels Torg, som fortfarande är centrum för narkotikahandeln i Stockholm.
Hallberg blir entusiastisk när han talar om den gamla tiden:
– Vi hade stor frihet att göra som vi ville och utveckla vårt eget arbete. Vi satte våra egna mål och kunde bestämma oss för att t.ex. gripa sex narkomaner för innehav under ett arbetspass. Vi hade så stor produktion av ärenden till domstolen att jag fick meddela Stockholms tingsrätt när jag hade semester och inte kunde vittna för att de skulle kunna planera sina mål. De var tacksamma för det.
– Vi hade besök av alla möjliga, från ministrar till journalister. En rad utländska kolleger kom för att studera våra arbetsmetoder, bl.a. Köpenhamnspolisens Uro-patrull. Under den tiden kände vi starkt stöd från rikspolisstyrelsens ledning. Björn Eriksson och hans manifest ”Rakt på knarket” hade stor betydelse för att få fokus på gatumarknaden.
Alltid lokalt problem
Erfarenheterna under tiden i gatulangningsgruppen i Stockholm präglar fortfarande Hallbergs tänkande och arbete.
Narkotikamissbruket sker alltid lokalt, det sprids alltid lokalt och det vållar alltid de största problemen lokalt. Narkotikapengarna dras alltid ihop lokalt.
– Med rätt lagstiftning, rätt ledning, rätt medarbetare och rätt folkligt stöd kan man lösa narkotikaproblemen genom lokala insatser. Här kan en liten grupp göra oerhört stor skillnad. Vi rensade Vasaparken som narkotikamarknad genom att fokusera på smålangningen. Och det var de kringboende tacksamma för, eftersom de fick tillbaka sin park.
– Men om man glömmer den lokala marknaden och börjar jaga kilon då ökar missbruket. Man måste förklara för politiker, journalister och allmänhet att bekämpningen av mängdbrottsligheten är viktig. Erfarenheterna har spritt sig till andra.
– En kollega, Richard Agnvik, flyttade till Malmö men hamnade i uniformerad tjänst. Under sina patrulluppdrag gjorde han sedan i uniform den största delen av antalet heroinbeslag i Malmö.
Intresse för ryska
Under en privat studieresa till S:t Petersburg fick Hallberg intresse för ryska förhållanden. Hemkommen började han läsa ryska, väl medveten om att någon dag skull  en sambandstjänst bli ledig i Ryssland. Studierna gav resultat 1994, när han utsågs till kriminalkommissarie vid Rikspolisstyrelsen för utbildning till sambandsman i S:t Petersburg. Dit kom han i januari 1995 och blev kvar till juli 1998.
I S:t Petersburg drev han snabbt upp samarbetet med de lokala narkotikagrupperna ute i polisområdena. Med biståndspengar från SIDA skaffade han bilar, datorer, radioapparater och kontorsutrustning till dessa.
– De hade faktiskt bättre utrustning på dessa små grupper om sexsju man än många av de stora centrala enheterna!
Trots sin diplomatiska framtoning ställer sig Hallberg tveksam till att den nya ryska narkotikakontrollpolisen, Gosnarkokontrol, blivit så snävt inriktad på att jaga kilon. Han anser att det lett till att polisinsatserna på missbrukar- och langarnivå stagnerat och att missbruket faktiskt ökat under senare år. Även narkotikadödsfallen har ökat. Men Hallberg tror att det kan bli bättre när de nya narkotikapoliserna lär sig mer om hur narkotikamarknaden faktiskt fungerar.
Europasamarbete
Hallberg är sedan sex år direktör för European Cities Against Drugs (ECAD). Det är en samarbetsorganisation för europeiska städer som stöder den s.k. Stockholmsresolutionen för en restriktiv narkotikapolitik. ECAD har lokaler inom Stockholms Stadshus. Som chef har Hallberg ansvar för allt från budgetar till borgmästarmöten.
Från sina europeiska erfarenheter meddelar Hallberg både positiva och negativa iakttagelser. Mest positivt är att Lettland håller på att bygga upp kompetens inom narkotikapolisarbetet till stor del efter klassisk svensk modell. Man har samma lagstiftning. Och förra året greps  4 000 personer för olovligt bruk. Mest oroad är Hallberg just nu över utvecklingen i Norge. Där har man under senare tid mer och mer gått över till skadebegränsning, s.k. harm reduction med bl.a. sprututdelning.
Hallberg är oroad för ”norsk smitta” i narkotikapolitiken:
– Norrmännen tror att de fortfarande har en restriktiv inställning i narkotikapolitiken. Men de kan inte förklara sin hållning och sina praktiska insatser. En politisk strid har lett till att de infört fri utdelning av sprutor i Oslo, närmast som en kioskverksamhet. De har öppnat sprutrum. Om vi inte ser upp finns det risk för att även vi går över allt mer på harm reduction och struntar i det enskilda missbruket. Då får vi mer av metadon och subutex.
Tvångsvården central
Hallberg ser i stället tvångsvården som helt central då det gäller att ingripa mot de tunga missbrukarna.
– Med stöd av LVM kan man rensa Plattan. När tvångsvården fungerar väl, då får även den frivilliga vården en chans. Antalet platser för LVM-vård har dock enligt Statens Institutionsstyrelse minskat från 1 300 till omkring 300 på tio år.
Hallberg ser det som positivt att folkhälsoministern Morgan Johansson satsat mer pengar på LVM-vården. Men Hallberg har ingen förståelse för Johanssons förslag om sprututdelning.
– Morgan Johansson sade att ”någon gång måste frågan avgöras”. Men hans förslag om att flytta ut besluten till landstingen gör att frågan kommer att leva länge i varje landsting. Så fort det kommer en ny landstingspolitiker kommer frågan att väckas igen. Och sprututdelning löser inte narkotikaproblemet.
Hur ser då Hallberg på samhällets insatser kring missbruket?
– Det skall vara svårt att knarka men lätt att få vård. Fast här har vi en del kvar att göra innan det blir riktigt svårt att knarka och riktigt lätt att få vård.
Närmaste åren
Vad är det viktigaste arbetet de närmaste åren för Hallberg och ECAD?
– Faktiskt inte att utveckla något nytt utan att gå tillbaka till det som fungerade när narkotikabekämpningen var som bäst. Det var på 1980-talet, då vi hade fungerande gatulangningsgrupper och fungerande tvångsvård. Då minskade missbruket, och då var Sverige internationellt stilbildande.
– ECAD:s viktigaste arbete är att fortsätta kämpa mot legaliseringsrörelsen och få och behålla narkotikaproblemet på den politiska dagordningen hela tiden.
– Jag har en förhoppning om att den nya ledningen för Rikspolisstyrelsen sätter sig ner och lyssnar noga på medlemmarna i SNPF och funderar på var svensk polis skall stå. Inom SNPF finns en gedigen kunskap om narkotikaproblemet och människor som varit med mycket länge. Den kunskapen måste föras vidare!
ECAD
European Cities Against Drugs (ECAD) är en sammanslutning med omkring städer i 30 länder. Arbetet baseras på FN:s narkotikakonventioner och omfattar bl.a. konferenser och utbildning.
Hemsida: www.ecad.net.