Av Jonas Hartelius
SNPF Nummer 1, 2006
Brottoffermyndigheten fann att kvinnan genom sitt missbruk utsatt sig för ökad risk att drabbas för brott. Hon fick därför ingen ersättning för den personskada och kränkning som hennes sambo vållat henne.
En kvinna bodde under äktenskapsliknande förhållanden tillsammans med en man som misshandlade henne vid ett mycket stort antal tillfällen genom att tilldela henne slag i ansiktet och på kroppen. Det framkallade smärta och blånader. Vidare hotade mannen att döda eller skada henne vid ett stort antal tillfällen, låste in henne i olika rum och i parets bostad samt ofredade henne genom att knuffa henne, kasta mat och dryck på henne, hälla vätskor över henne samt riva sönder hennes kläder och förstöra hennes egendom.
Skövde tingsrätt dömde mannen för grov kvinnofridskränkning och förpliktade honom att utge skadestånd till kvinnan med 50 000 kr för kränkning, det belopp som hon krävt. Göta hovrätt fastställde tingsrättens dom i ansvars- och skadeståndsdelen.
Av tingsrättens dom framgick bl.a. följande. Kvinnan träffade mannen i september 2000. Hon tog kontakt med honom för att han kunde ordna amfetamin åt henne. Under ovan nämnda period missbrukade paret narkotika i betydande omfattning. Kvinnan försökte vid flera tillfällen att lämna mannen men lyckades inte eftersom hon hade utvecklat ett starkt amfetaminberoende och det var mannen som försåg henne med narkotika.
Brottsoffermyndighetens bedömning
När en gärningsman saknar tillgångar kan ett utdömt skadestånd utbetalas av Brottsoffermyndigheten. I så fall övertar myndigheter anspråket på den skadeståndsskyldige. Myndigheten gjorde enligt sina föreskrifter en egen bedömning av anspråket.
Enligt förarbetena till brottsskadelagen (prop. 1977/78:126 s. 25) skall brottsskadeersättningen ses i ett kriminalpolitiskt sammanhang. Lagstiftaren har ansett det vara rimligt att jämka ersättningen i de fall då den skadade deltagit i brottslig eller på annat sätt klandervärd verksamhet och på så sätt ökat risken att skadas. Det har därför införts en jämkningsregel i lagen som medför att ersättningen kan sättas ned i en större utsträckning jämfört med reglerna i skadeståndslagen. Enligt 9 § andra stycket brottsskadelagen kan således brottsskadeersättning sättas ned eller helt falla bort (jämkas) om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken.
Av utredningen hade framgått att kvinnans förhållande med mannen haft ett betydande inslag av gemensamt missbruk av amfetamin. Att tillsammans med annan bruka narkotika innebär typiskt sett, förutom att det är kriminellt, en ökad risk att utsättas för våldsbrott. Enligt Brottsoffermyndighetens bedömning hade kvinnan genom att tillsammans med mannen inta amfetamin uppträtt på ett sådant sätt att hon utsatt sig för en ökad risk att skadas på sätt som skett. Skäl förelåg därför att jämka brottsskadeersättningen med stöd av 9 § andra stycket brottsskadelagen. Jämkningen ledde till att ersättningen för personskada och kränkning sattes ned till noll, dvs. helt uteblev.
Formellt kvarstår kvinnans skadeståndsanspråk gentemot mannen.
(BrOM dnr 5728/2005)